736 har HD emellertid fastställt att det ska vara frÃ¥ga om enminskning pÃ¥ minst en fjärdedel. För att vederlagsregeln ska vara tillämplig krävsalltsÃ¥ att ovannämnda tre rekvisit är uppfyllda.Vederlagsregeln i ÃB 3 kap. 3 samspelar med förskottsreglerna i 6 kap.samma lag. En omständighet som kan innebära att vederlagsregeln inte tillämpas,trots gÃ¥va av ovan nämnda slag, är om gÃ¥van kan avräknas sÃ¥ som förskott pÃ¥ arvenligt ÃB 6 kap. 1 . I sÃ¥dant fall kommer förskottet inte att inverka pÃ¥efterarvingarnas andelar och eftersom efterarvingarna tryggas frÃ¥n förlust till följdav förskottet blir inte vederlagsregeln heller tillämplig. Om värdet pÃ¥ gÃ¥vandäremot skulle gÃ¥ utöver vad som kan avräknas pÃ¥ förskottet, inverkar detta pÃ¥efterarvingarnas rätt och vederlagsregeln kan tillämpas.62 Att gÃ¥va till efterarvingeska avräknas sÃ¥ som förskott pÃ¥ arv, om inte annat föreskrivits eller mÃ¥ste antas606162NJA II 1928 s. 305.Se NJA 1949 s. 625.Brattström Singer s. 144.34vara avsett, framgÃ¥r av ÃB 6 kap. 7 . Eriksson kallar detta passande nog förförskott pÃ¥ efterarv.63I praktiken kan konstateras att det man först bör fastställa vid tillämpningen avregeln är huruvida efterlevande makens egendom över huvud taget minskat iväsentlig omfattning. Om sÃ¥ inte är fallet spelar det ingen roll huruvida förfarandetskett utan tillbörlig hänsyn till efterarvingarna eller inte. Vederlagsregeln avserdock inte enbart fall där efterlevande makes bo minskat i värde, tvärtom kan boetsammantaget ha ökat i värde under den efterlevande makens livstid. Om det kankonstateras att maken förfogat över egendom pÃ¥ det sätt som berättigar ersättningska efterarvingarna kompenseras.647.4 Särskilt om väsentlighetskravetNär det gäller väsentlighetskravet fastställde HD i NJA 2013 s. 736 attminskningen i frÃ¥ga ska röra sig om minst en fjärdedel av egendomen för attvederlagsregeln ska vara til

gen är dags att fördela densist avlidna makens kvarlÃ¥tenskap. En gÃ¥va, eller därmed jämförlig handling, somvid gÃ¥votillfället verkar godtagbar inom gränsen för den fria förfoganderättenförblir enbart godtagbar om man vid värderingen utgÃ¥r frÃ¥n just gÃ¥votillfället.Väljer man istället att ställa gÃ¥van i förhÃ¥llande till den efterlevande makens övrigaegendom vid tidpunkten för makens bortgÃ¥ng, kan plötsligen en gÃ¥va visa sigutgöra en mycket större del av den kvarlÃ¥tenskapen som slutligen finns kvar. Medhänsyn till detta ställer jag mig pÃ¥ samma sida som de som menar att värderingenbör ske utifrÃ¥n gÃ¥vans värde vid gÃ¥votillfället. NÃ¥got annat innebär enligt mig enrisk för onödig problematik vid gÃ¥votillfället, men ocksÃ¥ en försvagadförutsägbarhet för den efterlevande maken som tror sig lämna en gÃ¥va avgodtagbar storlek. Det gÃ¥r dock att argumentera för att förutsägbarheten inte ärförsvagad om man ser till utgÃ¥ngen i NJA 1949 s. 625, där en make som i god trolämnat förskott pÃ¥ arv inte ansÃ¥gs ha handlat utanför sin befogenhet.Ytterligare en omständighet som enligt mig talar för att man vid tillämpning avvederlagsregeln i ÃB 3 kap. 3 bör använda sig av värdet vid gÃ¥votillfället för attberäkna vederlagets storlek är det faktum att efterarvsreglerna inte sällansamspelar med reglerna om förskott pÃ¥ arv. Eftersom det vid tillämpning avförskottsreglerna stÃ¥r klart att det är tidpunkten för gÃ¥votillfället som är avgörandeför värderingen bör man enligt mig göra detsamma vid tillämpning avÃB 3 kap. 3 . Detta för att det kan vara opraktiskt att behöva använda sig av olikavärderingstidpunkter samtidigt.75Jfr. Brattström, JT nr. 3 2019/20 s. 747 f.417.6 ÃtergÃ¥ng av gÃ¥va och preklusionOm det har konstaterats att vederlagsregeln i ÃB 3 kap. 3 är tillämplig skaersättning utgÃ¥. Ersättning för den värdeminskning som efterlevande maken harorsakat ska

a kvar i det tidigaregemensamma hemmet. Samtidigt visar vederlagsregeln i ÃB 3 kap. 3 attefterarvingar inte bör gÃ¥ miste om sin rätt till arv. Efterarvet är trots allt enlagstadgad arvsrätt en uppskjuten sÃ¥dan vilket visar att släktskapet ännu harstor betydelse för arv.Efterlevande makes arvsrätt kom till i en annan tid. Ãven om syftet bakomefterlevande makes arvsrätt är relevant än idag menar jag att lagstiftaren bör seöver möjligheten att bredda vederlagsregelns tillämpningsomrÃ¥de och pÃ¥ sÃ¥ visbalansera efterlevande makes arvsrätt med efterarvingarnas efterarvsrätt.48KällförteckningOffentligt tryckProposition 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m.Proposition 1969:124 med förslag till lag om ändring i ärvdabalken m.m.SOU 1925:43 Förslag till lag om arv m.m.SOU 1998:110 Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring.NJA II 1928 Ny lagstiftning om arv.NJA II 1930 Ny lagstiftning om testamente.RättsfallNJA 1936 s. 201.NJA 1949 s. 625.NJA 1950 s. 488.NJA 1995 s. 303.NJA 2005 s. 309.NJA 2013 s. 736.LitteraturAgell, A., Testamentsrätt: En lärobok om rättshandlingar för dödsfalls skull,3:e uppl., Iustus Förlag, 2003.Agell, A. och Brattström, A., Ãktenskap Samboende Partnerskap, 6:e uppl., IustusFörlag, 2018.Brattström, M. och Singer, A., Rätt arv: Fördelning av kvarlÃ¥tenskap, 5:e uppl.,Iustus Förlag, 2020.Brattström, M., Särkullbarn de nya uä-barnen när det gäller rätten till arv I:Brattström M. och Jänterä-Jareborg M., För barns bästa. Vänbok till AnnaSinger, Iustus Förlag, 2017, s. 4158. Cit: Brattström (2018).49Brattström, M., Recension av Eriksson, A., Efterarv. Komplikationer vid slutligfördelning av kvarlÃ¥tenskap, JT nr. 3 2019/20, s. 745750.CarlÃn-Wendels, T., Bodelning och arvskifte efter äktenskap och samboende:Reglernas innebörd och tillämpning med utförligt kommenterade exempel,9:e uppl., Juristförlaget, 1994.Eriksson, A., Arv och